Erik 1år

Ja, idag skulle vi ha haft 1års kalas.... istället blev det en sväng till kyrkogården och tända ljus. Det har varit lite extra tufft idag.
Vi tänker på dig älskade Erik!!

Omställning

Nu har det snart gått 2 veckor sedan vår lilla Annie dök upp. Den största omställningen har nog Alva haft. Hon är en jätte stolt storasyster men när hon blir lite trött så skriker hon "ta bort bebisen!"
Vi har försökt ge Alva så mycket tid som möjligt men ibland är det svårt ändå. Det kom presenter till Annie med posten häromdagen och då började Alva och gråta... "jag då??" snyftade hon. Tony fick göra en utryckning till Ica maxi med Alva och köpa en storasyster present också =)

Annie fick en dunderförkylning strax efter att vi kom hem från BB. Hon var jätte täppt i näsan och snörvlade, nyste och hostade. Det har nu blivit bättre men nu har hon fått ögoninflammation istället. (men även den är på bättringsvägen)

Jag har suttit och tittat på korten på Alva som bebis och på Erik för att se vem hon är mest lik. Kan inte säga att hon är direkt lik någon av dem men det finns drag från båda.

Innan vi fick Annie trode jag att det skulle bli otroligt jobbigt med förlossning och att få en bebis i min famn. Så blev det dock inte. Situationen såg så annorlunda ut så det blev inte som jag hade trott. Värst var innan förlossningen och alla tankar under graviditeten. När jag väl var inne på lasarettet kände jag mig lugn.

Erik skulle ha fyllt 1 år imorgon. Det känns jobbigt. Jag kan sakna honom otroligt mycket. Undrar hur livet hade sett ut om det inte hänt?
Det som mest snurrar i huvudet är - att vid den här tiden för ett år sedan visste jag fortfarande inte vad vi skulle få gå igenom. Det känns tufft att det enda man kan göra för sitt barn på 1 års dagen är att gå till graven och tända ett ljus... livet är inte rättvist ibland.

Mina tankar finns hos våra vänner som miste sitt barn för 1 år sedan idag. Vi tänder ett ljus för er lilla söta ängel idag. Styrkekramar till er!!

Vi har fått en liten Annie

Tisdagen den 9/2 2010 föddes vår lilla Annie!! Hon vägde 3550 och var 52 cm lång.

Jag skulle bli igångsatt på måndagen den 8/2 men inget hände...
Vi fick istället stanna en natt och så fortsatte de på tisdagen. På tisdagen däremot gick det fort. En racerförlossning på 2 timmar!! Allt gick bra!!

Snart dags

Kan knappt förstå det själv, men imorgon är det dags!
Vi ska vara inne på förlossningen kl 08.00.
Läkaren har förklarat att man får räkna med att det kan ta upp mot två dagar innan förlossningen är klar när man blir igångsatt, så allt innan onsdag morgon är bonus. Håller ju självklart tummarna för att det inte ska bli så långdraget.

Det känns så overkligt och väcker samtidigt så mycket minnen. För mindre än ett år var ju min senaste förlossning.

Jag mötte en bekant häromdagen som frågade hur det kändes att få andra barnet. Jag var så snabb på att tala om för henne att det minsann var mitt tredje barn. Jag tror att hon kände sig lite dum efteråt och det var verkligen inte min mening.... men så är det ju faktiskt.... jag ska få mitt tredje barn!!

Idag blir det en fixardag. Jag försöker tvätta så mycket som möjligt, packa (både min och Alvas väska). Spjälsängen är framme och bäddad och huset är städat.

Det kommer även att bli en sväng förbi Eriks grav idag... åhh...vad jag kan sakna honom =(



Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om inte Erik hade dött.
Jag hade troligtvis inte varit gravid nu (ganska bombsäker på det faktiskt). Vi hade börjat planera för 1års kalas och kanske för återgång till arbetet. Oj, så annorlunda livet kan bli!!

Nu håller jag tummarna för att det kommer att gå bra imorgon!! Jag skriver mer när jag har kommit hem igen!!

Kram på er!!

Det börjar närma sig förlossning

Ja, jag har knappt skrivit något om min graviditet och nu är det snart dags för förlossning.

När Erik avled bestämde vi oss för att han skulle obduceras för att vi kanske skulle kunna få svar på varför det hade hänt. obduktionen visade inget men däremot visade blodproven som hade tagits att Erik hade GBS (Grupp B streptokocker). Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare men det är väldigt vanligt bland gravida kvinnor visade det sig. Det finns massvis om information om GBS på nätet, men här är en sida: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=24096

Min skräck denna graviditet har varit att även detta barn ska få GBS. När barnet fortfarande var så litet att jag inte kände det i magen så gick det ganska bra. Sen har det gått upp och ner. Vissa dagar har känts riktigt bra och andra dagar har jag varit nervös.

Vid två tillfällen har jag åkt in för att jag har varit jätte nervös. Vid det ena tillfället åkte jag in för att jag inte kände några fosterrörelser. Vilken färd!! Jag grät hela vägen in till förlossningen och tänkte...ska jag få uppleva samma sak igen?! Det var fruktansvärt när ctg-kurvan skulle sättas på, men så fort jag hörde hjärtljud så var lättnaden enorm. När jag hade legat där en stund så började jag även känna fosterrörelser!! Tänk vad hjärnan kan spöka med en ibland...
Det känns nu ganska skönt att man har fått åkt in vid två tillfället och att allt har varit bra.

När man har haft ett barn som avlidit i GBS så får man antibiotika i samband med nästa förlossning och det är det jag ska få denna gång. All personal har varit underbar och vi har fått all den hjälp vi velat ha. jag har fått välja om jag ville ha ett kejsarsnitt eller vanlig förlossning. Till en början var jag väldigt bestämd på att jag ville ha kejsarsnitt men ju närmare förlossning jag har kommit så har jag börjat ändra mig. Alva föddes med kejsarsnitt (på grund av sätesbjudning) och det är något jag inte vill göra om. Allt gick bra, men jag hade väldigt ont efteråt. Nu har jag bestämt mig... det blir en vanlig förlossning!! Men jag kommer att bli igångsatt och det ska ske på måndag (8/2 2010)!!
Jag är inte så rädd för själva förlossningen, mer för att det ska vara för sent. tänk om något händer innan vi kommer in. När vi väl är där så litar jag på att personalen "har koll på läget".

Det känns overkligt att vi verkligen ska få barn igen. I min tanke kan jag förstå att jag ska föda barn, men inte att jag ska få hålla i ett barn som lever och att vi ska få åka hem tillsammans.
Jag hör själv hur det låter...fruktansvärt...men så känns det.

Gravid igen

Samtidigt som jag/vi verkligen sörjde Erik så längtade vi efter barn. Det var ju verkligen det man hade sett fram emot.
I mitten av juni samma år fick vi ett positivt besked... jag var gravid igen!!
Till en början kändes det mest overkligt, det var svårt att tro att det var sant. Jag mådde bra och fortsatte att jobba som vanligt, men jag bestämde mig tidigt för att inte jobba in i det sista denna graviditeten.

Det har varit blandade känslor med att bli gravid igen. Vissa dagar har man varit jätte nervös och tänkt mycket på ....om....om.....det skulle hända igen. Skulle jag klara av det en gång till??
Andra dagar har man bara tänkt...det KAN INTE hända en gång till.

Ja, en minst sagt annorlunda graviditet med blandade känslor!!

På ultraljudet rann bara tårarna..det var verkligen ett litet "knyte" där och det rörde sig!! Jag var lite nervös för att barnet skulle bli beräknat till samma dag som Erik...och så blev det nästan också.... 24/2 2010 (Erik planerad till 23/2 2009) ETT ÅR OCH EN DAG EFTER!!

Den 15november slutade jag arbeta. Jag tog först föräldraledigt med Alva och sedan på "nya barnet". Det har varit skönt att vara hemma länge innan.

Nu är det snart dags och det känns lite "mys-läskigt".