Det börjar närma sig förlossning

Ja, jag har knappt skrivit något om min graviditet och nu är det snart dags för förlossning.

När Erik avled bestämde vi oss för att han skulle obduceras för att vi kanske skulle kunna få svar på varför det hade hänt. obduktionen visade inget men däremot visade blodproven som hade tagits att Erik hade GBS (Grupp B streptokocker). Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare men det är väldigt vanligt bland gravida kvinnor visade det sig. Det finns massvis om information om GBS på nätet, men här är en sida: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=24096

Min skräck denna graviditet har varit att även detta barn ska få GBS. När barnet fortfarande var så litet att jag inte kände det i magen så gick det ganska bra. Sen har det gått upp och ner. Vissa dagar har känts riktigt bra och andra dagar har jag varit nervös.

Vid två tillfällen har jag åkt in för att jag har varit jätte nervös. Vid det ena tillfället åkte jag in för att jag inte kände några fosterrörelser. Vilken färd!! Jag grät hela vägen in till förlossningen och tänkte...ska jag få uppleva samma sak igen?! Det var fruktansvärt när ctg-kurvan skulle sättas på, men så fort jag hörde hjärtljud så var lättnaden enorm. När jag hade legat där en stund så började jag även känna fosterrörelser!! Tänk vad hjärnan kan spöka med en ibland...
Det känns nu ganska skönt att man har fått åkt in vid två tillfället och att allt har varit bra.

När man har haft ett barn som avlidit i GBS så får man antibiotika i samband med nästa förlossning och det är det jag ska få denna gång. All personal har varit underbar och vi har fått all den hjälp vi velat ha. jag har fått välja om jag ville ha ett kejsarsnitt eller vanlig förlossning. Till en början var jag väldigt bestämd på att jag ville ha kejsarsnitt men ju närmare förlossning jag har kommit så har jag börjat ändra mig. Alva föddes med kejsarsnitt (på grund av sätesbjudning) och det är något jag inte vill göra om. Allt gick bra, men jag hade väldigt ont efteråt. Nu har jag bestämt mig... det blir en vanlig förlossning!! Men jag kommer att bli igångsatt och det ska ske på måndag (8/2 2010)!!
Jag är inte så rädd för själva förlossningen, mer för att det ska vara för sent. tänk om något händer innan vi kommer in. När vi väl är där så litar jag på att personalen "har koll på läget".

Det känns overkligt att vi verkligen ska få barn igen. I min tanke kan jag förstå att jag ska föda barn, men inte att jag ska få hålla i ett barn som lever och att vi ska få åka hem tillsammans.
Jag hör själv hur det låter...fruktansvärt...men så känns det.