Det är mycket "tomteprat" och nu har hon blivit så stor att hon nog förstår att det är någon som klär ut sig... man möter ju så många olika tomtar: i leksaksbutiken, i affären, på dagis, hos mormor och morfar osv
Man tänker lite mer på Erik vissa dagar.
Jag klädde granen med barnen dagen före julafton och helt plötsligt började jag bara gråta. Vid just sådana tillfällen saknar jag Erik mer än vanligt.... åhh...han skulle ju ha varit med och klätt granen med oss!!
Alva blir alltid så fundersam när jag börjar gråta..."saknar du Erik?" säger hon. JA, jätte mycket säger jag och så pratar vi en stund om honom. Det låter kanske märkligt men det är vardag för oss. Alva brukar hitta på saker som Erik gör, om tex himlen är rosafärgad så säger Alva "Titta! Erik målar med min favoritfärg!" om det snöar så säger Alva "Erik kastar snö" osv...
På julaftonen skulle jag och Tony åka till graven men vi bestämde oss för att låta bli. Det var sådant snöoväder.
livet är så orättvist ibland... tänk om han ändå kunde få vara med!!
Tyvärr är det många med samma erfarenhet som oss. Jag följer många som bloggar om hur det har varit att mista ett barn och tyvärr finns det otroligt många "änglaföräldrar" med många olika erfarenheter...men vi har en sak gemensamt... vi har mist ett (eller ibland flera) barn. Tack ni alla andra som skriver...
Nu har jag bara en vecka kvar på föräldraledigheten!! Wow...tiden har verkligen rusat fram!!
När vi miste Erik så tänkte jag att jag aldrig mer ska klaga på småsaker...men så fungerar det inte riktigt ;)
Ibland är jag så trött på kladd, blöjbyten, skrik så att jag känner att det ska bli rena semestern att börja jobba ....men... ibland när båda barnen kastar sig på en om man får världens största kram så vill man stanna hemma några år till
Nu ser jag först och främst fram emot nyår!! Johanna, Andreas och Alicia kommer hit från Slutarp (eller är det Kinnarp ) och firar med oss!! Det ska bli jätte roligt att ses igen!!
Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!!!
Kul att se några inlägg från dig :)
SvaraRaderaJag ska också börja jobba om ett par veckor efter föräldraledigheten och känner precis som du. guuuu va skönt det ska bli att slippa kladd, skrik, slagsmål, hemarbete (nåja det får man väl göra ändå) och ibland bara bävar man för att behöva sticka iväg till jobbet. Vill bara va hemma och kramas och gosa. usch blandade känslor.
Jag känner till det där med att man sa att man aldrig skulle klaga på småsaker igen efter förlusten. Nu är man där ändå... men då har man väl återgått till ett ganska normalt liv igen, vore väl konstigt om man bara gick runt och log åt allting eller hur :)
Jadu tänk om vi sluppit vara med om detta ofattbara svåra. Det hade varit fint det, om våra små änglar inte varit änglar utan varit med i kaoset hemma. Så man fått ha med dom i kladdet och slagsmålen :) Det hade varit fint det.
Ha det nu så bra och ett gott 2011 önskar jag er. Kram Terese