Såg precis på tvprogrammet Sanning & konsekvens. Det gör så ont att höra att fler barn kanske skulle kunna räddas.
Jag tror inte att Erik skulle kunna ha räddats eftersom allt var helt fullt normalt fram till förlossningen. Jag är helt övertygad om att Erik dog mitt i mitt värkarbete och att vi eller någon annan inte skulle kunna ha gjort något annat.
Något som en av tjejerna sa i programmet var "att många tror att det värsta man kan vara med om är att föda sitt döfödda barn. Detta stämmmer inte. Det värsta är att lämna det".
Så var det verkligen... det värsta var verkligen att lämna Erik kvar på sjukhuset och åka själva hem...
Hej vännen! Hoppas allt är bra med er? Här är det fullt upp hela tiden!!! Även om tålamodet tryter ganska ofta så är det ändå underbart med dessa busiga och bångstyriga barn. Mitt hjärta smälte i måndags när Theo helt plötsligt säger "mamma". Han upprepade det några gånger den dagen men sen har han valt att inte säga det nån mer gång... ja ja det kommer snart igen!
SvaraRaderaSåg några rader häromdagen som fick mig att tänka på dig och lustigt nog har du nu skrivit det i bloggen:
"The worst kind of pain,
Is missing someone and knowing that you'll
never see them again"
Ta hand om er! Kram, Johanna