Dagarna, veckorna och månaderna som följde var intensiva. Samtidigt som man kämpade med sin sorg skulle det planeras massor. Det hände något nästan varje dag.
Som mamma till ett döfött barn får man en månads föräldraledighet. Den tog jag ut och sen blev jag helt sjukskriven.
Huvudet snurrade av allt som skulle göras, planera begraving tex. Jag minns den dagen vi skulle åka till begravningsbyrån. När vi skulle parkera stod det en stor lastbil ivägen så vi fick stå och vänta ett tag. De höll på att lasta ut kistor som levererades. Allt kändes så overkligt!!
När vi väl kommer in så möts man av en tystnad och några människor som nickar vänligt mot en. Vi blir visade till ett rum med bord i mitten. Runt omkring står det gravstenar utplacerade. Troligtvis för att man ska kunna se färg, teckensnitt och form m.m. men att sitta där mitt i och planera sitt barns begravning var hemskt.
Det tog ganska lång tid för det var mycket som skulle planeras. Hur dödsannonsen skulle se ut, hur kistan skulle se ut, val av blommor, gravsten, dag för begravning m.m.
Jag hoppas att jag aldrig får vara med om detta igen!
När vi väl åkte därifrån var det mesta kring begravingen klart och det kändes skönt.
Begravningen skulle vara i Endre kyrka den 19/3. Vi ville ha en mindre begravning med bara de närmsta närvarande.
Vi ville inte ha en "tung" begravning. Vi ville att det verkligen skulle få bli en barnbegravning. Vi hade frågat en tjej om hon ville sjunga på Eriks begravning och det ville hon.
Även fast begravningen var otroligt jobbig så hade jag ett lugn. Jag hade bestämt mig för att det skulle få bli en fin dag. Vi blev totalt 12 personer på begravningen. Vi satt på stolar framme i kyrkan runt den lilla vita kistan som var prydd med små rosa rosor. Prästen sa några ord och vi sjöng. Flera barnvisor blev det. Jag hade bestämt att jag ville läsa en bok och det gjorde jag, GISSA HUR MYCKET JAG TYCKER OM DIG, läste jag högt med Alva i knät och minsta kusinen bredvid. Vi avslöt akten med att spela och sjunga "Här kommer Pippi Långstrump". Alva som älskar Pippi dansade och sjöng och man kunde inte låta bli att le. Det kändes som vi fick den begravningen vi ville....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar