Tiden efter begravningen kändes konstig. Man fick inte lika mycket telefonsamtal längre, det kom inga blommor längre och vardagen började komma tillbaka. Jag var fortfarande sjukskriven men började planera för att börja jobba igen. Jag bestämde mig för att livet måste få fortsätta även fast sorgen alltid kommer att finnas där. Man var ännu nervös över vem man skulle stöta på i affären osv. Om det var någon som inte visste så att man skulle behöva stå där och förklara. Något som var otroligt jobbigt under denna period var att se andra gå runt med barnvagn eller med "gravidmagar". Svårt att förklara varför det kändes så, det var inte så att man önskade bort alla barn utan det var nog mer saknaden av Erik som gjorde det så svårt.
Jag började förbereda mig på att börja jobba igen den 1/5, ca 2 månader efter att Erik hade gått bort. Det kändes skönt att börja jobba igen. Att få lite annat att börja tänka på. Jag trivs ju så otroligt bra på mitt jobb och det gjorde ju saken mycket bättre. Jag fick en otrolig stöttning av både chef, kollegor och personal!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar