Det är inte så roligt att vara mamma då. Torka kräk, snyta, trösta, vyssa och vagga... suck!! Igår fick Alva lära sig att även mammor kan vara trötta. "Jag orkar inte" Tony fick ett sms från mig på jobbet: Ta med mat hem! Köp även godis och läsk till en trött mamma. Gullig som han är så fick jag allt på min beställningslista.
...men jag ska inte klaga.... för ett år sedan önskade jag mig inget annat. Jag kommer ihåg att jag gick i affären och såg trötta mammor som kämpade med sina små och tänkte "de ska bara veta hur lyckliga de är". Deras barn lever iallafall...
Man känner sig inte så snygg på dagarna *ler* Skrattar själv åt det.. 20kg övervikt (efter 3 graviditeter) kräk, snor, inte sett en dusch på 2 dagar, osmikad, blek och ett stort "kråk-bo" i håret.
... då säger Alva: "Mamma, har du inte din spindelmannen-tröja på dig idag"
Va!? Spindelmannen-tröja äger jag iallfall inte tänker jag tills hon börjar förklara vilken hon menar. det visar sig att hon menar tröjorna man får när man går blodomloppet. ha, ha, de gamla urtvättade tröjorna som åker på nästan varje morgon.
Ja, vad ska man säga... om ett år är det andra bullar.. då får jag nog gå upp och duscha varje morgon igen och pallra mig iväg till jobbet.
Har sett i tidningen att det på kort tid varit två små nyfödda barn som blivit nya änglar i himlen. Det gör mig så ont varje gång jag ser det. Förut har man också reagerat på det, men inte som nu. När vi miste Erik så var det en annan familj som miste sitt barn nästan samtidigt (dagen innan oss). I all sorg så fann vi varandra och har blivit goa vänner. Vi brukar ofta ha kontakt med varandra när vi ser att ännu en familj har drabbats. Jag tror att vi har samma känsla när vi ser annonsen i tidningen.
Det var ett repotage på Östnytt härom kvällen om att det hade varit ovanligt många dödfödda barn under 2009.
http://svtplay.se/v/1980544/fler_dodfodda_barn_forra_aret
Livet är grymt, vi är en av dem!!
I alla dessa sjukdomar så har jag lämgtat efter att få gå till Eriks grav. Jag planterade små vår-lökar i höstas och har inte ens kunnat gå dit för att se om de har kommit upp. Jag får så dåligt samvete när jag inte går dit. Jag vet egentligen inte varför... Erik finns alltid med mig, men det känns som att andra tror att han är glömd bara för att vi har fått lilla Annie.
Jag läste i en blogg som en mamma som precis hade mist sitt barn skrivit. Hon skrev att hon fick dåligt samvete om hon skrattade eller log. Hon tänkte på vad andra skulle tro..
Jag kan känna igen mig i det och förstår egentligen inte varför man orkar bry sig.
Hon skrev också... jag gråter alltid, ibland utanpå.... precis så är det!! Man kan skratta och le, men sorgen finns alltid där.
Det blir inte så många inlägg från mig i denna blogg, men jag ska försöka bättra mig.
Kram så länge
Från en trött och sliten (men lycklig) trebarns mor
Tjingeling!
SvaraRaderaTänk vad skönt att bara kunna gå omkring i sina slitna kläder, slippa sminka sig... hmm känns det mer positivt nu? Tur att man är så bra på att muntra upp en sliten mamma =)
Blev lite orolig när det aldrig dök om något nytt inlägg och så tänkte jag att nu måste jag lyfta den där telefonluren... men aldrig blir det av... förstår inte vart tiden tar vägen!
Ser fram emot ert besök i sommar. Måste nog lyfta luren en dag för att höra när ni kommer så det blir inskrivet i kalendern.
Har ni några roliga planer för helgen? Morgondagen blir ganska lugn, kanske åker och tittar på någon brasa. Sen blir det en massa kalas i helgen så helgen kommer försvinna fort. Hade planerat att jobba hemifrån imorgon men blev påmind att jag missat att jag hade ett möte inplanerat mellan kl 8-12. Tji fick jag och får nu snällt åka till jobbet... Alicia får följa med. Hon tycker det är roligt att följa med till jobbet och träffa en massa folk.
nä, nu ska jag lägga mig. Ha det så bra och kram på er!
Johanna
Hej vännen!
SvaraRaderaFörstår precis hur du menar i allt du skriver...
Jag är också väldigt glad att vi fann varann mitt i allt det hemska. Jag tror det har hjälpt oss jättemycke, att ha nån att prata med som förstår precis hur man menar...
Jag längtar också tills jag ska få gå omkring i kräkiga tröjor..*ler*
Tack än en gång för att ni finns!
Många kramar från Louise