Jag sätter mig gråtandes in i bilen och Alva blir alltid så fundersam när hon ser mig gråta. "Saknar du Erik" brukar hon säga.... JA, jätte mycket!!
fredag 4 juni 2010
Ibland dyker tårarna upp igen
Jag trode att mina tårar hade tagit slut, men ibland dyker de upp. Igår var vi och såg på studenterna som åkte i sina vagnar. Alva älskar att åka runt och titta på dem! Jag och Alva skulle ställa oss utanför bilen för att titta, men när traktorn med discodunk började närma sig så tyckte Alva att det blev lite för högt ljud och ville sätta sig i bilen. Jag blev stående själv utanför bilen och tittade på glada vinkande studenter. Helt plötsligt börjar tårarna rinna och jag börjar istället tänka på att jag aldrig kommer att få se Erik sluta skolan
Jag sätter mig gråtandes in i bilen och Alva blir alltid så fundersam när hon ser mig gråta. "Saknar du Erik" brukar hon säga.... JA, jätte mycket!!
Jag sätter mig gråtandes in i bilen och Alva blir alltid så fundersam när hon ser mig gråta. "Saknar du Erik" brukar hon säga.... JA, jätte mycket!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaJag såg att du varit in på min blogg och det gläder mig att du hittat den. Vi änglamammor kanske kan må lite lite bättre om vi kan dela våra upplevelser med varandra. Innan jag förlorade mina tvillingpojkar hade jag ingen aning att det fanns så många änglamammor. Men vi är många många fler än vi borde vara.
Och tårarna för våra änglabarn kommer nog att finnas kvar hela livet. De kommer aldrig att sina. De kommer bara lite mer sällan när det gått en tid. Och det är ju inte så länge sen du miste din vackra lilla Erik. Ett år är ingenting i såna sammanhang.
Jag önskar dig allt gott i livet och hoppas du kan må bra med de barn du har i livet. Vilket jag tror att du gör. Det ena utesluter inte det andra.
Stora kramar Terese.