Vi kallar oss för "Änglamammor"

Ja, jag hade nog aldrig hört talas om "änglamammor" tidigare, men sedan vi miste vår Erik så har det gått upp för mig att i hela Sverige finns det fullt av andra änglamammor.
Det är många som bloggar om just sin upplevelse av att vara änglamamma.
Jag började nog skriva för "att få skriva av mig lite", en sorts egen terapi tror jag.



Min första kontakt med en annan änglamamma glömmer jag aldrig. kort efter att vi hade mist vår Erik fick jag se en dödsannons i tidningen att ett annat par hade mist sin dotter dagen innan oss. I all vår sorg så funderade jag mycket på hur de hade det. En dag ringde kuratorn från lasarettet. Hon berättade att paret som hade mist sin dotter dagen innan oss gärna ville ha kontakt med oss. Kuratorn hade deras telefonnummer om vi ville kontakta dem. Åhh va det snurrade runt i mitt huvud ... vad säger man när man ringer upp?! Två familjer i sorg!!
Jag tog mod till mig och ringde upp men fick inget svar. På kvällen sökte jag på facebook och fick se att "Änglamamman" fanns där. Jag skrev ett meddelande till henne där och så började vår kontakt.
Vi har fortfarande kontakt med varandra och det känns jätte bra!! Jag tror att vi har haft stor hjälp av varandra (iallafall jag av henne). Att båda vara änglamammor och förstå varandra i saker som tidigare var självklart. Bamsekram på dig =)